Enpunktspartierna                                                                                                                                          2006-10-05

Enpunktspartierna                                                                                                                                        2006-10-05

 

En enkel fråga som hur utvisandet av en och en halv miljon människor skulle gå till rent praktiskt och hur Sverige skulle må därefter skulle de främlingsfientliga jönsarna troligtvis inte ha något svar på.


"Vi måste fatta att om rasisterna kommer till makten så kommer deras politik inte bara att ställa till ett helvete för invandrarna utan också de svenskar som inte passar in i deras världsbild", säger en sjuttonårig yngling som har umgåtts med högerextrema grupperingar under en period av sitt liv. I början var det spännande, fortsätter han, men efter ett tag började deras värld kännas ... ja, för trång och enformigt helt enkelt. I alla fall för mig. Jag höll på att kvävas och lämnade skiten."

 

"Pelle", tog fullständigt avstånd från sitt gamla liv, bröt kontakten med sina gamla vänner och arbetar för närvarande ideellt med förebyggande åtgärder mot allt vad rasism och fascism heter i sin omgivning. "Tycker Du att skolorna ska tillåta de främlingsfientliga krafterna att få komma in i klassrummen och sprida sitt budskap?" frågar jag. "Budskap?!" förvånas "Pelle" storögd och tittar mig rakt in i ögonen: "Det är det vi inte fattar, de har inget budskap! Det enda de har att komma med är hat mot invandrare och det vet många elever, om inte annat så skulle de upptäcka det jävligt snabbt om rassarna visar sig i skolorna. Eleverna skulle också förstå en annan viktig sak, så som jag gjorde, nämligen att de flesta invandrare platsar mer i Sverige än vad rasisterna själva gör."

            "Hur menar Du? undrar jag nyfiket.

          "Jag menar att de flesta invandrare är normala, vänliga och arbetande människor, precis som normalsvensken. Jag menar att majoriteten av invandrarna är ärliga och lugna och inte några bråkmakare, som nassarna påstår dag in och dag ut. Och det ser och vet självklart de flesta elever, därför skulle fjantarna inte ha något att hämta i skolorna. Ärligt talat, de skulle bara göra bort sig om man ställde de mot väggen, eftersom många av dem är kriminella och inte heller har några som helst svar på de enklaste frågor som rör politik."

 

Bäste läsare, när Ni läser denna text är det svenska valet över och förhoppningsvis har Du, jag och övriga medborgare röstat för ett Sverige utan rasistiska och främlingsfientliga grupperingars inflytande. Samtalet ovan med "Pelle" hade jag för några månader sedan och kom att tänka på när jag och några vänner ett par veckor innan valet satt och såg på "Insider" med Robert Aschberg på TV 3. Aschberg (all heder åt honom) hade bjudit in representanter från ett tiotal småpartier till sitt program och dessa skulle redogöra sina ståndpunkter i olika frågor angående Sveriges framtid. Däribland fanns också de högerextrema Nationaldemokraterna, Sverigedemokraterna och Skånepartiet. Ganska tidigt under programmets gång började det hela bli plågsamt pinsamt och liknade mest en komisk tillställning, då många pratade i mun på varandra, svor och avbröt varandra så som tonåringar kan göra på en fritidsgård. Och som förmodat hade dessa partiföreträdare inte mycket vettigt att komma med, förutom att jag och mina vänner fick oss många goda skratt. Vi tröstade oss också med att de – i motsats till vad de själva påstår – fick komma till tals, åtnjuta yttrandefriheten och debattera i teve. Vad de inte räknade med var att de därmed – "självmant" – minskade rejält på sina möjligheter till att en dag eventuellt ta plats i den svenska Riksdagen.

 

Det häpnadsväckande i svensk politik är ointresset och frånvaron av politiker och debattörer som vågar ta diskussionen och ställa dessa rasistiska enpunktspartier mot väggen. De folkvaldas svaghet och "ovilja" att diskutera med rasister och behandla dem som "vanliga" partier är både förståeligt och respekterat men det kommer med största sannolikhet att leda till framgångar för de odemokratiska grupperingarna. Framför allt bland unga människor och för Sverigedemokrater – som ju är skrämmande nära fyraprocentsspärren. Inte med ett enda ord under hela valrörelsen har företrädarna för de olika partierna nämnt det faktum att just detta högerextrema parti växer sig allt starkare och att risken ökar att de tar plats i Riksdagen efter årets val. Hade man mött dem öga mot öga i teve och radio, på gator och torg så hade clownernas okunskap och inkompetens i olika frågor genomskådats och deras enda "politiska" punkt på agendan – att utvisa alla invandrare – belysts tydligare. En enkel fråga som hur utvisandet av en och en halv miljon människor skulle gå till rent praktiskt och hur Sverige skulle må därefter skulle jönsarna troligtvis inte ha något svar på.

 

Josef Kurdman