Polisnärvaro i skolan                                                                                                                                 2011-03-14

Polisnärvaro i skolan                                                                                                                                 2011-03-14

 

"Om du inte slutar gråta kommer polisen och hämtar dig!"
"Om du inte gör dina läxor och sköter dig kommer polisen att sätta dig i fängelse!"


I norra Värmland ska polisen rutinmässigt börja patrullera i och utanför skolorna. Inte för att det är akut nödvändigt, utan mer som en slags förebyggande och pedagogisk åtgärd. "Vi ska bli ett naturligt inslag i skolmiljön", säger Peter Åkerström, polischef i norra Värmland.

 

Skolan har ofta en grundläggande och avgörande betydelse för barns och ungdomars sociala och intellektuella utveckling. Eftersom det framför allt är i skolan som attityder och många av ungdomsproblemen visar sig så är jag säker på att Värmlandpolisens initiativ kan – på lång sikt – skapa lugn och ro för både elever, föräldrar och lärare. Naturligtvis ska polisen inte behöva bli "ett naturligt inslag i skolmiljön" men med flera års erfarenhet av skolvärlden kan jag inte låta bli att välkomna dem till skolan.

 

Framför allt önskar jag att polisen i storstäderna oftare kunde visa sig i och utanför skolor som ligger i de invandrartäta förorterna. Men av en helt annan anledning än i de skolor där de flesta barn är etniska svenskar. Många barn och tonåringar med invandrarbakgrund får nämligen en skev och orättvis bild av polisen redan när de är små. Av sina föräldrar. Låt mig förklara: Många av de människor som söker sig till Sverige har sitt ursprung i länder där åtnjutandet av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna är förunnat endast några få. Det vill säga politiker, generaler, direktörer och andra auktoriteter och deras familjer. Den ofta korrupta polis- och militärmakten – som är dessa blodutsugares mest fanatiska försvarare och vapendragare – får förstås sin beskärda del av samhällsresurserna och utnyttjar "möjligheten till rikedom" till den yttersta gränsen. Medborgarna som höjer sina röster mot detta djupt inrotade levnadssätt och kräver lite rättvisa kan plågas och misshandlas av polisen "tills åsnan återvänder från brunnen" (turkiskt talesätt). Människors förtroende för polisväsendet är således lika med noll och så även respekten. Däremot är rädslan och skräcken för ordningsmaktens hänsynslösa brutaliteter stor, så pass att vissa föräldrar använder sig just av denna polisskräck i uppfostran av sina barn. Visserligen görs detta aningslöst och utan illvilja men att hota och skrämma barnen med att polisen håller ett öga på dem hör tyvärr till vardagliga uppfostringsmetoder i vissa delar av världen. Så som det gjorde bland helsvenska familjer i Sverige för inte alltför länge sedan:

 

"Om du inte slutar gråta kommer polisen och hämtar dig!"
"Om du inte gör dina läxor och sköter dig kommer polisen att sätta dig i fängelse!"
"Nej, nu har du gått för långt, nu ringer jag polisen!"
"Polisen är på väg nu, och de är inte glada att du inte äter upp din mat!"

 

I mitt arbete med integrationsfrågor inom skolan möter jag många barn och tonåringar. Tyvärr visar det sig att ovannämnda uppfostringsmetoder tillämpas i vissa invandrarfamiljer även i Sverige. Framför allt är detta utbrett bland föräldrar med låg utbildningsnivå. Dessa är oftast från landsbygden och har på bara några få timmar – liksom mina föräldrar gjorde för fyrtio år sedan – slungats hundra år framåt i tiden. Fysiskt. Mentalt är många alltjämt kvar i hemländerna och i sina gamla livsmönster, vilket skapar ännu mer förvirring i barnuppfostran i ett av världens mest demokratiska och barnvänliga länder.

 

Det är barn till dessa föräldrar som – genom polisbesök i skolorna – kan och behöver övertygas om att polisen inte är farlig och att deras uppgift är att upprätthålla lag och ordning – inte att låsa in barn som inte äter upp sin mat.

 

Josef Kurdman