Brev till Christer Sandelin                                                                                                           2015-11-20
 
Till Christer Sandelin                                   

Tjena Christer,

Nu har Du verkligen lyckats röra till det i mitt huvud. Det kan ju naturligtvis vara så att jag är långsam - eller kanske rent av trög - i min uppfattningsförmåga men jag förstår åtminstone en sak: att Du, bara Du, kan hjälpa mig att reda ut mitt nya och tunga huvudbry.

Du förstår, jag trodde hitintills att jag var någorlunda snabb i mitt tankearbete men blev plötsligt - efter att ha tagit del av Dina tankar om Sveriges framtid - varse om hur fel jag hade. 

Ett ögonblick trodde jag nämligen - på fullaste allvar - att Ditt (nu borttagna) inlägg på FB var ett skämt. När jag så äntligen förstod att så inte var fallet insåg jag det smärtsamma men oundvikliga - att jag nog hade överskattat min intelligens.

Jag har således - med all respekt för Dina tankar och åsikter (och utan att lägga någon som helst värdering i Din eller någon annans syn på Sveriges invandring- och flyktingpolitik) - en mycket enkel fråga till Dig.

Å ena sidan säger Du att Du älskar mångkultur, å andra sidan vill Du se Jimmie Åkesson som statsminister ... Detta gör mig både förvirrad och förbryllad, därför skulle jag uppskatta mer tydlighet från Din sida.

Så min enkla fråga till Dig är: 

Hur i hela friden lyckas Du få ihop mångkultur och/med Jimmie Åkesson, med tanke på att minsta lilla form eller prat om mångkultur ju verkar spöka och plåga Åkesson nätterna igenom.

Rätta mig om jag är helt "ute och cyklar" nu, men (!), när en människas valalternativ i olika livssituationer består av två så tydliga och starka "motpoler" - som dessutom bekämpar varandra så öppet och grundligt - så borde ju valet vara lätt att göra, oavsett vad eller vilken sida av dessa två fullständiga olikheter man väljer att stödja. 

Med andra ord, Christer, avståndet mellan ett mångfaldssamhälle (som Du säger Dig älska och förespråka) och Åkessons vision om ett enfaldssamhälle är så pass betydande och skarp att vem som helst - utan minsta behov av en djupare analysförmåga – enkelt borde kunna begripa och därmed "välja sida", oavsett – som sagt – vad eller vilken sida man väljer att ställa sig bakom.

Man kan alltså - i mångkulturens vara eller icke vara - inte önska sig både och, eftersom Jimmie inte accepterar mångfald. Man kan inte heller önska sig en diffus och grumlig "mellanväg", som Du verkar ha gjort - för Din statsministerkandidat vill att man skall vara väldigt tydlig i sitt ställningstagande mot mångkultur.

Du ser, Christer, Du kan alltså inte å ena sidan önska Dig Åkesson som statsminister, å andra sidan önska Dig ett mångkulturellt Sverige. Det är - som Du förhoppningsvis nu förstår - en omöjlig kombination. (Envisas Du ändå med att önska bådadera får Du nog i första hand jobba på att förklara och övertyga Jimmie och hans gäng om mångkulturens fördelar.)

Som sagt, kan hända att jag är trög i mitt tänk, men jag lyckas inte få ihop Din ekvation ...

Alltså, hur ska Du lyckas sammanföra mångkultur med Sverigedemokraternas politik? 

Det är för mig en gåta ...

Med andra ord, Christer Sandelin, "flickan på caféet" verkar - i motsatt till Dig - väldigt bestämd på "vad hon vill ha" ... Själv verkar Du mest bortkommen och främmande för vad Du vill ha ...

Till slut, min vän, ett gott råd till Dig: Jag tror bestämt att Du skulle må bra av att ännu en kväll sätta Dig på ett café och - istället för att "önska att något skulle ske" - allvarligt funderar över Din längtan till den mångkulturella och integrerade "himmelen" där Jimmie är statsminister.

Vänliga hälsningar / Josef Kurdman